Kroppen värker. Ben och armar framförallt. Rodnader och sår uppstår, försvinner och kommer tillbaka på nya platser. Just nu sår insida underläpp och envist röd vänster stortå. Eksem på handryggar. Håret går att blåsa av.
Tröttheten är stor men viljan att göra saker och ting vinner. Jag är envis. Blir uttröttad för ingenting och har svårt att inte stressa upp mig då jag konfronteras med mer än en sak. Är lättirriterad och får utbrott för ingenting. Passar bäst i mitt eget sällskap utan en massa krav. Försöker verkligen göra en sak i taget. Vägrar ligga i sängen och glo i taket. Dock tar jag en massa mikropauser.
Är helt klar i skallen. Den mentala förvirring eller ska man säga kognitiva svikt som uppstod första veckan är helt borta och när jag försöker komma ihåg de första sju dygnen är dessa dygn som en dimma. Ganska oklart. Tur att jag bloggar och fört dagbok för att sedan kunna läsa och förstå vad som hänt.
Avskyr min PICC-line som är som är som ett giftigt bihang. Har börjat ladda inför cytostatikabehandling nummer två som ska ske 14/8. Vill inte men måste. Undrar självklart vad som finns kvar både psykiskt och fysiskt efter 6 cytostatikabehandlingar och 25 strålbehandlingar.
tisdag 12 augusti 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar