Insnöad i skallen och överallt!

Äntligen fredag och min man kommr ikväll. Jag har totalt snöat in både fysiskt och psykiskt denna vecka. När bären i trädgården var slut så tappade jag min drivkraft som var så berikande mig. Det har bara blivit helt stopp. Cytostatikan för mig in i en dvala. Jag ser fram emot att vi i helgen ska vi hjälpas åt med alla äpplen. Då ska det bli must och äppelmos. Jag vill inte fastna i mig själv men tröttheten tär på en. Jag avskyr det. Jag vill leva!!

Jag kan när som helst gå och hälsa på människor. Jag har alla oljefärger och dukar framför mig, det är bara att börja. Jag försöker läsa en bok. Jag kan fotografera. Jag kan plocka svamp. Jag har mina höns och katter i en underbar trädgård. Det finns kläder då det är kallt. Jag har en bil och kan åka vart jag vill. Datorn är fullproppad med filmer. Men så kommer det där som säger i mitt inre, jag förmår inte och så blir jag sittande. Att jag inte har nött ut arslet än!! Jag har inte ens ont i ryggen av all inaktivitet.