Vilodag

Dygn ett, illamåendet är närvarande trots att jag fått Aloxi vid cytostatikabehandlingen. Aloxi tillhör det tyngre gardet och som ges i som spruta vid behandlingen och sen får man med sig två kapslar hem som ska tas på dygn 3 och 6. Problemet som då uppstod var att det inte fanns något läkemedel mot det akuta illamåendet att ta vid behov. Efter kontakt med Onkologen så får jag ta Primperan v.b. och den har verkligen hjälpt mig även denna gång. Ondansetron som normalt tas vid akuta illamåendet upp till 3 dygnet är helt uteslutet då det konkurerar med Aloxi som jag inte stod på vid första behandlingen. Primeperan tas egentligen från dygn tre mot det fördröjda illamåendet.

Trots illamående så har jag haft en otrolig hunger hela dagen (cortison biverkan). Ätit rukost, lunch och middag med god aptit och maten minskar illamåendet. Dessutom gör det ingenting då jag viktminskat 4 kg på 3 veckor. Magen är helt tyst och stilla och det brukar vara så första dagrna. Finns inget som får igång magen förutom laxermedel och det är bäst att börja i tid.

Den chemobrain som jag kände direkt innan droppet startades har lugnat ned sig. Föregående period hade jag chemobrain i minst en vecka som sakta avtog. Kände mig helt avtrubbad, kunde inte prata ordentligt, allt gick sakta. Känner mig mer klar i skallen denna gång.

Omständigheterna runt första behandlingen var mycket svåra då jag befann mig i chock efter det tunga beskedet om trippelnegativ caner. Detta gjorde mig säkert så stressad att jag inte kunde få ihop livet och som resukterade i sömnlöshet och panik, framförallt dygn två då jag verkligen dagen efteråt funderade pp om jag var riktigt klok. Känner inget av detta nu. Känner mig lugn och tar en timme i taget. Sover länge med flera uppvaknanden men kan somna om ganska omgående. Har roliga drömmar.

Som föregående tillfälle har jag hasbränna som försämras då jag ligger och av förstoppning (har ett hiatusbråck) så magsaften åker jojo i matstrupen, röda fotsulor som lätt går sönder pga extremt torr hud, röda och varma handflator. Månansiktet är framträdande, äppelkinder som är kanonröda, vätskande ögon. Inga blödningar än. Benvärk har varit konstant sen start av första behandlingen. Håravfall stora delar av huvudet men ögonfransar och ögonbryn sitter fortfarande kvar.

Trodde jag skulle bli speedad av Betapred (cortison) även denna gång men det har uteblivit. På behandlingsdagen får jag 16 tabl Betapred och sen är det ett nedtrappningsschema med 10 tabl dag 2, 8 tabl dag 3, 6 tabl dag 4, 4 tabl dag 5 och 2 tabl dag 6. Detta kommer att förändras efter nästa cytostatikabehandling då jag går över till en annan sort som jag ska behandla med vid 3 tillfällen. Då ska jag behandla med cortison även innan behandlingen startar. Anar risk för kraftigare illamående då.

Jag är tacksam att jag undre första behandlingsperioden kunnat vara ute mer och mer i min egen takt. Framförallt efter vecka 2. Jag har plockat lite bär, vilat ute, gått in och sovit en stund, suttit med hönsen, pratat med mig själv, bloggat (fört dagbok), haft besök eller hälsat på hos någon, promenerat och så har jag min underbara make som helgpendlar. Vilken insats han gör! Jag har förvarat  de rensade bären i kylskåpet någon dag innan jag tagit ett krafttag och kokat saft eller sylt i små portioner. Jag är glad att jag sluppit se dem gå till spillo. Nu dignar ett helt äppelträd med Transperant Blanch och mycket är redan på backen. Tanken är att det ska bli lite infrysta skivade äpplen och lite äppelmos. Den kraften finns inte nu men snart. Drömmen var att göra äppelmust men jag får nog vänta till nästa år. För visst kommer det ett nästa år.