Tomhet

Efter helgen med middag och många glada och omtänksamma människor blev klyftan mellan det normala och det oönskade onormala alldeles för stor. Plötsligt blev jag rädd. Rädd att jag redan förlorat allt. Jag känner mig förvirrad.

Igår behövde jag komma ut. Tog bilen in till Bollnäs och i slowmotion vandrade jag varenda kvadratmeter i alla stora varuhus. Jag har aldrig sett så mycket saker och jag har aldrig haft sån tid att jag kunnat göra det förut. Jag är ingen shoppingmänniska men jag är ett flockdjur som behöver se människor i världen utanför min lilla värld.

Idag har jag vaknat till en ny grå dag och jag hoppas solens strålar snart kommer tillbaka och värmer mig. Både min kropp och själ fryser. Grymt vad man kan frysa om huvudet utan hår.