Cytostatikabehandling 4, Taxotere nr 1, dygn 2 och tidig morgon med smärta

Under gårdagen njöt jag av att orka vara uppe efter feberdagarna, dåliga värden, tur och retur resa Sundsvall och övergående sömnlöshet som övergick till en natt med intervall sömn som ändå fick mig att känna mig utvilad när jag klev upp på morgonen. Dock var jag klen och svag i kroppen då jag tog mig för enkla hushållssysslor.

Kom ihåg att läkaren informerade mig om att jag kunde få en spruta för att stärka upp benmärgen som måste tas inom 2 dygn pga att Taxotere (cytostatika) ger mer påverkan på benmärgen med större risk för infektionskänslighet. Denna spruta ger kraftigt ökad ledsmärta så jag tackade nej. Vet inte om jag övervägde detta rätt.

Minns också att sjuksköterskan erbjöd mig frysta handskar under behandlingen för att minska risken för att börja flagna i handflator. Tackade också nej.

Intog min sista dos Betapred igår kväll och har då fått 16 tabletter morgon och 16 tabletter i 3 dygn, sammanlagt 96 tabletter. En för mig vansinnigt hög dos. Trodde jag skulle vara speedad på bristningsgränsen men redan vid 13.30 deckare jag i sängen och sov till 15.00.

Tog mig upp på eftermiddagen duschade för första gången utan att täcka/plasta in vänster överarm sen i somras. Vi hoppade in i bilen och åkte till Bollnäs för att fylla på lagret med hönsfoder och spån. Märkte redan inne på granngården att benen började släpade. Åkte sen vidare och handlade.  Började frysa och ville hem.

Väl hemma så fixade vi en sen middag. Under tiden började kroppen säga ifrån. Humöret sjönk snabbt. Smygande och gnagande benvärk i lårbenspiporna gjorde till slut att det inte gick vara uppe. Tröttheten kom som en bomb. Hamnade i soffan men min kloka make insåg att det var sängen som gällde. Somnade på fem röda sekunder utan Stesolid. Mycket tacksam för att slippa den medicinen. Varit upp 2 gången under natten, vaknat skrikande en gång då jag var säker på att en plommonstor skalbagge satt på min nacke som Johan försökte hitta igen på min beskrivning men det var luftslott.

Klev upp 05.20 och handtvättade mina kläder som jag gjort sen juni då alla maskiner är hemma på Kuba. Kokade en kopp rykande gott kaffe. Hoppa ned i soffan med min lilla dator och sitter nu och skriver. Min make snusar så gott i drömmarnas värld.

Inser att jag har ont i benpiporna. Tagit smärtstillande som består av Alvedon. NSAID preparat som Ipren förvärrar min smärta. Har fått Tradolan, 20 st utskrivna men ska avvakta med dem tills det inte går längre. Värme är skönt men tar inte bort smärtan.

Jag anar att de närmsta 9 veckorna kommer att bli en hård kamp med svåra smärtor, svår trötthet och mycket gråt. Jag är så envis och jag hatar när jag inte kan vara uppe. Jag vet att jag då faller in i tycka synd om mig själv syndromet och då blir det bara en enda lång negativ spiral utför. Jag känner mig rädd för det.

Jag kommer att vara ensamen en längre period denna gång då Johan kommer först om 2 veckor igen så det kan innebära att jag måste be andra om hjälp med att tex handla, skjutsa mig till sjukvården om jag inte orkar fixa det själv. Måste göra en handlingsplan. Dessutom ger Taxotere ökad benmärgspåverkan med ökad risk allvarlig infektion som måste antibiotikabehandlas omgående om den uppstår. Feber lika med VC/akuten inom en timma. Sämre allmäntillstånd till Onkologen i Sundsvall.

Ute är det varmgrader sen köldknäppen för några dygn sen med minus 8 en hel natt då allt frös förutom rosorna. Det är friska vindar sen igår och jag undrar om vi inte kommer att få se återkommande stormar denna höst som jag misstänker kommer att bli lång. Min Johan ska sätta på vinterdäck innan han åker hem så bilen är körbar om snö skulle komma.

Tur att Humlan (båten) ligger på backen hemma på Kuba så inte båthuset behöver flyga av den som det gjorde i december 2013 eller som andra gången i januari 2014 då båthuset flög av Humlan och sen lyfte båten ur båtvagnen så den kraschade ned på bland spillrorna av ett gediget välbyggt och fint båthus och ett gammalt äppelträd. Där kan Humlan gott ligga och vila en vinter till då de riktiga havsstormarna kommer strax igen.