Helgen blir alltid intensiv med massor av matlagning och bakning av matbröd. Vi hjälps åt min fina man och jag. Johan är min matberedare och jag vill inte ha hit min riktiga. Det är så skönt med all enkelhet och det funkar så fantastiskt bra. Han vevar degen som den bästa maskinen kan göra. Sen rullar jag källarfranskan och gräddar. Sen finns det bröd för veckan. Familjen får mat och matlådor med sig hem så att de klarar sig bra. Jag gör det så gärna när jag orkar. Jag tycker det är roligt. När jag inte orkat köper vi färdig mat. Delvis lever vi på sjukpenning så det gäller att vända på slantarna och använda dem klokt. Min älskade make gör så gott han kan. Det är långt att åka för honom men han gör det så gärna. Jag beundrar honom för det. Jag vill inte hem än till den vardag som jag vet kommer att slå ned som ett bombnedslag. Det är också bra att hålla sig ifrån alla virus och när jag håller mig borta så behöver ingen ta hänsyn till mig. Märkligt nog har tiden har slutat existera eftersom jag inte kan förstå att det gått två månader sen min make började arbeta efter semester.
Sen när vardagsveckan kommer så börjar min egna tid. Jag njuter för jag gör som jag vill. Det finns så få måsten. Soffan och sängen är mycket nära. Jag kan ta bilen och bara åka på måfå, jag kan sitta ute i trädgården och filosofera eller ligga inne och stirra i taket och prata med mig själv. Det är en enorm frihet. Hönan Flora som är konvalescent pga blodbrist och som kom till oss för dryga två veckor sen är inne i en öppen Ikea sorteringslåda kväll och nattetid. Nu har det blivit en vana att hon ser på tv med mig på kvällen och hon sover när jag gör det. Har försökt att fösa ihop henne med gruppen men hon är för svag än så hon får fortsätta vara mitt sällskap på kvällarna och nätterna. Vi har det bra hon och jag.
Har min fina vän i södra Sverige som befinner isg i samma fas som jag och vi talar via mejl oftast dagligen. Vi talar samma språk. Vi är medelålders kvinnor som är harmlösa, hårlösa skal av sorger, ångest, förnekelse, glädje, kärlek, livslust och hopp. Vi ska överleva!
Måndag är alltid kuratorkontakt via telefon. En underbar röst som är mycket klok och som fått mig att låta bli att läsa all tragedier på nätet. Den kontakten håller mig ovanför ytan och ångesten är frånvarande. Jag handtvättar alla mina kläder sen juni. Det funkar än. Johan tar hem övrig tvätt och fixar det så bra.
Tisdagar är alltid PICC-line dagen och även provtagningsdag om det är cytostatikavecka. Är det provtagning så blir det kackel i hönsgården för ingen distrikstsköterska vill ta blod ur min PICC-line utan det ska stickas och stickas utanför PICC-line tills man är helt blå. Distriktsköterskorna är så omtänksamma och jag har åtminstone en gammal kollega där. Det blir ett andrum då vi har mycket att prata om.
Onsdag har blivit en dag då jag antingen bjuder hem någon eller hälsar på någon. Inte alla onsdagar men någon i alla fall. Det är enkelt att gå över till mina underbara grannar och de är så snälla. De tittar till mig nästan dagligen då jag mår sämre. Ofta sover jag när Ulla kommer och då står hon där bredvid mig vid soffan eller sängen och viskar "fortsätt sov, jag går nu". Har också en gammal kollega i Bollnäs som är så snäll med mig. Hon ringer ofta och kollar läget. Det är så roligt när vi äntligen träffas en stund och det har vi gjort varannan vecka en tid.
Torsdag är utan innehåll och blir vad jag gör den till. Ibland har jag som ett vrak tagit mig iväg och plöjt hyllmeter efter hyllmeter i alla stora butiker i Bollnäs. Jag är ingen shoppingmänniska men jag måste säga att jag börjar vara uppdaterad på allt onödigt skräp som säljs. Det är ändå en skön känsla att röra sig bland andra människor och få se världen utanför min egen. Jag är inte van att ha den tiden till förfogande efter mina 36 år i arbetslivet. Känner mig lite lyxig över att lilla jag kan göra detta.
Fredag är en väntans dag för då kommer min make tillbaka. Innan dess ska jag förstås städa och röja undan och det blir samma sak varje gång. Jag hinner inte utföra det fast jag haft hela morgonen, dagen och eftermiddagen på mig. Plötsligt står han där så fin i dörröppningen och klockan är sen kväll och jag har inte börjat städa. Visst hade varit trevligt med rena golv och tomma ytor men vem orkar bry sig. Huvudsaken jag hittar små öar att ställa ifrån mig allt på. Sen kan vi pussas i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar