Tärande trötthet

Kravlar mig ur sängen tidigt, medicin och kaffe, benen är bly, släpper ut de små älsklingarna, lägger mig och läser nyheterna, kliver upp och diskar en stund, hälarna är smärtsamt spruckna trots nattens smörjning, lägger mig och vilar en stund, lagar lunch och äter, får paltkoma, sover nästan två timmar, bröstområdet sjuder av cytostatikaaktivitet, tvingar mig upp, diskar, lägger mig en stund för att få lite blod i huvudet, går ut och går, blir rejält andfådd i sakta tempo, vänder snabbt om hemåt, vilar en stund, kissar kanske för tionde gången på förmiddagen, hoppar akut med korslagda ben till toa varje gång, sitter ute med hönsen i den varma solen en stund, lårbenensmärtar, tar en Alvedon, vilar igen, gör en middag, sitter på stolen och tittar ut i rummet i väntan på att den ska bli klar, dricker vatten, äter, vilar en stund och en stund till, kliver upp men lägger mig igen, nattar hönsen, fingrarna och handleder smärtar, tar ett krafttag och stöper en liten spännande deg, har längtat efter det, ivern får mig att fota, lägger mig i soffan och bloggar, läser nyheter, ser tv nyheter, klappar kissen, kliver upp och tar en macka, lägger mig igen och igen och igen, avskyr inaktivitet, kroppen säger nej, huvudet ett annat, så har det varit idag, imorgon vet jag att det är sämre, så kommer det att gå utför till nästa cytostatikakur 25/9.