onsdag 3 mars 2010

Ingen är gladare än jag, det är min födelsedag och den har alltid varit en lyckodag!

Anställningsintervjun gick fantastiskt bra. Jag fick jobbet. Det var den 1 mars. Kruxet blev istället mitt nuvarande jobb.

Gick in till min chef igår den 2 mars med mycket dåligt samvete. Chockade henne rejält genom att berätta att jag hade fått ett erbjudande om ett tidsbegränsat arbete som jag tänkte börja på om 6 dygn. Hon blev mållös!! Jag med .. Hon hade inte ens en aning om att jag har sökt arbete i minst ett års tid. Vi var tvungna att avbryta diskussionen där då jag insåg att hon inte tänkte ge mig ledigt och hon insåg att jag inte tänkte ge mig ..

Under kvällens arbetspass insåg jag plötsligt att förutom min arbetsgivare har jag också avtal att hålla. Arbetsvägra eller vara laglydig?? Det senare som jag varit i hela mitt liv .. Insåg under en febrig nattvånda att lilla jag är ganska stor nu. För jag har bestämt mig.

Idag satt jag och gruvade i 7,5 timma sen reste jag mig upp, tog modet med mig, knackade försiktigt på min chefs dörr. Hennes min sa allt .. modet lämnade jag utanför dörren. Vi återupptog samtalet från igår. Min chef kunde inte ge mig tjänstledighet närmaste tiden och det var helt omöjligt att planera in någon tjänstledighet om någon månad. Rummet började kännas tryckande ..

Jag bad min chef förstå mig, den här chansen växer inte på träd. Jag sa som det var att då blir jag tvungen att säga upp mig från juni (vilken idiot säger upp ett välbetalt tryggt arbete för ett tidsbegränsat). Då tittade hon länge på mig och sa jag ger dig tjänstledigt från 1 juni.

HON GER MIG TJÄNSTLEDIGT FRÅN 1 JUNI!! Hörde jag rätt .. ?

Lämnade in tjänstledighetsansökan på några sekunder. Sen väntade nästa problem. Jag slutade arbeta 15.30 och greppade mobilen 15.52. Ringde upp min nya tilltänkta chef och sa som det var, jag kan inte börja nu i mars, jag kan börja 1 juni, är jag fortfarande intressant?? OH JA svarade hon. DU ÄR SÅ VÄLKOMMEN för ett 6 månaders vik samt löfte om förlängning.

Jag hörde rätt, JAG HÖRDE RÄTT. Sen gick jag in på ICA och köpte en räkstubbe för att fira min lyckodag, att jag vågar vill och kan, resan har börjat .. Y E S

2 kommentarer:

Annika sa...

Du ser - till slut faller allt på plats. Och det är du/ni verkligen värda. Någon sa - "att det är bra att stå med bägge fötterna på jorden". Men det är ju bättre att ha en fot i luften, det visar på att man är på väg och att man vågar - ta språnget. GRATTIS!!

Kaka sa...

Heja Annika för dina kloka infallsvinklar !!