Har jag irrat runt innan jag blev en jordmänniska?

När jag tittar in i min vilande blogg och ser att över 1000 personer varit in på min blogg på en månad och studerat texter jag skrivit så fascineras jag. Dessutom från hela världen. Den nya statistiken är fantastisk. Jag minns när bloggen kom till. Hur roligt det var att fånga alla fantastiska ögonblick som jag upplevde sekund för sekund. Framför allt i Hälsingland som är min fristad och oas. Jag älskar att fota. Tiden räcker inte riktigt till idag. Sen råkade jag bli vuxen kanske över en natt, det var kanske då som jag blev kär och blev tvungen att bli en "jordmänniska". Idag är min blogg ett levande bevis på min fantasi och den glädje jag kan känna i stora mått. Jag älskar att skriva, helst varje morgon. Att i min ensamhet i den gryende ljuset sätta ord på tankar från mitt rena hjärta innan det färgas av dagen.

Jag är en blomma och jag ska snart gifta mig

Varför gifter man sig idag? Kanske hundra år senare än när man önskar att det skulle varit dags. Jag har redan en gång stått i kyrkan och lovat inför gud. Det var en stor uppgift för mig. Det är närmare 25 år sen och för 18 år sen avbröt jag alltihopa till allas gissel och förtret. Idag känns det väldigt avlägset och som ett mycket kort kapitel i ens liv. Tyvärr visste man inte vad man gjorde när man ingick äktenskap typ för 100 år sen förutom att man visste att man var lycklig, hade framtidstro och var gravid. Dock fick vi den största gåvan man kan få, våra två underbara barn som idag är vuxna.

Kan man förklara när man hittar rätt. Nopp! Kan man sätta ord på varför saker och ting sker. Ibland! Kan man känna att beslutet är klokt? Ja!

Frågorna och svaren om varför man inte borde är oväsentliga och ovidkommande medan frågorna och gåtorna är ofantliga omkring varför jag vill gifta mig med mannen som jag frikostigt delar livet med och som jag saknat i hela mitt liv. Vårt liv är som en resa genom det mest fria och nyansrika landskap jag någonsin skådat. Jag bläddrar nya blad varje dag. Jag njuter och mår bra. Jag ger av mig själv utan en massa men. Det jag får tillbaka går inte att mäta. Jag upptäcker, njuter och behagas av en värld som är genuin, trygg och mjuk. En värld som jag behöver och som jag får blomma i. För att jag vet att han står där och inväntar varje dag på varje gång jag blommar. Det är trofast kärlek det och jag vet också att jag varje önskar att det varit för typ 100 år sen ..

Knasbollan fastar :))

Jag är uppåt, har dimsyn, är osäker på om jag är full eller om det bara är sviter sen psykbrytet, jag tror jag är på jorden, jag har semester från gottfabriken = min älskade matlagning, mina gottemjukisar får ändå allt dom behöver av egen maskin, mina MBT skor gör verkligen rätt för sig, känner mig som en riktig marsmänniska, har ett antal gånger tittat ned på mina fötter och funderat på om de är mina, kör bil som en glad bonde och det bästa av allt är att om någon står framför mig och skriker så att håret fladdrar bakåt bekommer det inte mig - det måste vara någon annan ?!?

En drömmande liten prinsessa - hennes pappa ska gifta sig

Vår sömmerska Anette som driver Ateljé Lavendel är helt fantastiskt duktig!!

Ska jag stå för all underhållning?

Jag undrar om hajsonen tror att vår semetser ska se ut så här i sommar?