Min älskade hjälte, kärlek och mina trista cytostatikabiverkningar

Efter min tredje cytostatikabehandling i Sundsvall igår åkte jag hem ganska omgående då jag skulle köra tillbaka till Hälsingland själv. Vi planerade så då hela familjen ska åka till Hälsingland ikväll. Var hemma just efter 20.00 så resan och sjukhusbesöket tog ca 12 timmar. Jag nattade snabbt hönsen, hämtade in hönan Flora då hon sover inne eftersom hon inte repat sig riktigt ännu och gick över till mina grannar för att önska de en underbar resa till Cypern som de skulle iväg på sent igår kväll. Detta tog ca 30 minuter.

Det var vad jag hann innan helvetet slog till. Kallsvettig och ilamående ramlade jag in i huset. Det fullkomligen sjöd av alktivitet i armar, handleder, och lårben. Som små sprängnålar inne i benmärgen. Precis som det gjort sista veckan men detta var mer outhärdligt. Hela kroppen skrek. Huvudvärken dunkade.Ramlade ihop i soffan. Insåg att det blir värre och värre för varje gång.

Illamåendet tog fart. Hängde över toa flera gånger men just innan det skulle stötas upp så släppte det. Jag är så tacksam för att jag inte har kräkts. Börjar det då är det kört. Trots att jag var fullproppad med Aloxi, Betapred och Emend så blev jag tvungen att ta Primperan som jag har vid behov men som egentligen ska användas på det fördröjda illamåendet.

I ren panik kopplade jag upp mig på ett samtal med hjärtat och satte hörlurarna på då mjölksyran i armar gör att man inte orkar hålla i mobilen. Han förmådde mig att kliva upp och gå och lägga mig. Det var det bästa jag gjorde. Somnade just efter 21.00 med hörlurar och hjärtat på andra sidan luren. Vaknade fösta gången 23.30 och sjöblöt. Illamåendet hade släppt och det kändes som jag sovit i massor med timmar. Såg på mobilen att vi varit uppkopplade över 100 minuter. Anar mig till att han fått lyssna på mitt snarkande.

Somnade om igen och var sen klarvaken från 02.30. Det var länge sen jag fått sova så djupt och gott. Timmarna fram till morgon försvann i internet. Sov sen en sväng mellan 07.30 till 09.00. Det är svårt det här med sömnen och den intensiva process som pågår i kroppen.

Cytostatikan gör att det pågår processer överallt i kroppen. I operationsområdet som sträcker sig från bröstbenet till nyckelbenet till nedersta revbenet och sen in under armhålan på vänster sida kan det under kortare perioder bli en intensiv process, området börjar då smärtsamt och varmt. Ärrvävnaden kan även bli mörkröd.

Idag har jag varit helt utsliten fast pigg på det sättet att jag orkat vara uppe pga de höga cortisondoserna som jag får. Jag har i sakta takt ordnat med höns, mat, diskat, handtvättat och det har tagit hela dagen. Jag har varit ute i solen och ser ut som en fjunig, prickig korv. Nu ska jag åka och handla och börja förbereda för mins stora och små som kommer sent ikväll.

Tack vare min älskade mans stöd och kärlek samt den uppkoppling vi hade igår kväll så slutade detta dygn bra. Han är min stora hjälte som jag är hans.

Neutropen feber

Det kan mycket väl vara så att jag haft neutropen feber sista veckan. Sjuksköterskan har nu noggrant talat om för mig att jag ska söka sjukvård direkt feber uppstår så att man kan ta prover och eventuellt blododla. För vill det sig illa så kan en allvarlig blodförgiftning uppstå och då kan det gå fort. Denna gång gick dte bra. Anar att blodbilden har varit under isen sista veckan. Provtagning på vårdcentralen visade mycket låga neutrofila och vita i underkant. Detta föranledde provtagning innan cytostatikabehandlingen kunde starta och det är märkligt hur blodbilden kan repa sig någorlunda på 2 dygn. Dock visade provsvaret att vita var på 3 och det är egentligen för lågt för att få cytostatika. Förra gången krävde de 3,5. Men jag fick den åndå. Jag hoppas att dessa kommande tre veckor inte ska göra mig sämre än den här sista veckan för då måste jag nog lägga in mig. Det är visst så att för varje behandling så blir man sämre och sämre då gifterna i kroppen tar ut isn rätt. Det är trots allt cellgifter.

Tredje cytostatikabehandlingen

Kraft

Äntligen fick jag ork att hacka över 30 liter äpplen mitt i natten innan behandlingsdag och innan jag ska in i dimman igen. Det borde bli 32,5 liter äppelmust som är klar om 5 dygn. Innan åkte jag till Bollnäs i nattlinnet och handlade en stock snus som tagit slut. Ett bevis på att det finns ingen ork. Hela kroppen värker och som min nya vän skrev är det som kroppens skelett har pulveriserats. Bra förklaring av henne!

Jag älskar enkelhet

Jag har levt ganska spartanskt i snart 3 månader och det passar mig bra. Den här vågen visade sig vara en dyrgrip för mig. Den funkar perfekt!