Kärlek frigör och förgör ilska

På morgonen när jag kom hem från jobbet efter ha gått i flera dagar och retat mig på den obalans som kan råda mellan vad som andra får göra och vad jag kan göra resulterade i en urladdning. För det är så här med mig. Jag är i botten en väldigt snäll person. Jag är också så att jag har svårt att uttrycka mig då något börjar bli fel. Är det små fel så låter jag det passera, är det större så muttrar jag men tyvärr gör jag ingenting åt det utan livet går vidare. Inte förrän kroppen säger nu får det vara nog då vaknar den vulkan jag har inom mig och då finns inga nåder. Det är till och med så att jag själv blir förvånad. Under denna fas kan oreda lätt uppstå. På morgonen var det ungefär så ända tills jag kom till huvudkudden för där på huvudkudden låg det en söt liten kärlekslapp igen. Tänk att jag somnade sött och sov bekymmersfritt alldeles för länge och vaknade snäll som ett lamm.