lördag 21 februari 2015

Vad skulle jag gjort utan er alla

Jag glömmer bort att säga tack till alla underbara och fina människor som som omhuldat mig under min resa. Jag vet inte om alla vet hur mycket besöket, kortet, samtalet eller en kommentar på bloggen betytt för mig då livet inte var ett liv och då dagarna bara var någonting som kom och gick från en annan värld. De där små orden kunde förgylla hela min dag som egentligen innehöll så lite. Under den svåraste tiden bekräftade orden att jag faktiskt hade levt och att jag fortfarande existerade. På något vis var det viktigt. Idag skattar jag kärlek, ödmjukhet och vänskap högst. Det finns inget arbete eller tidsbrist som kan ta av mig den gåvan. Tack än en gång fina människor.

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Du sätter orden, det kanske inte känts som nåt speciellt stort för de som skickat kort, skrivit, smsat , hälsat på en stund osv. Eftersom du o jag är i samma situation, så vet vi nu, hur enormt det är, hur en helt värdelös dag blivit guldkantad av tex av ett mail eller kort i brevlådan. Alla dessa, och du själv är en av dem, glöm inte det, har hjälpt till att hålla mej över ytan. Tack, Carina!

Kerstin sa...

Just så känner jag också. Och för mej har du varit, och är en av dem som gjort evighetslånga dagar betydligt lättare, det kommer jag inte att glömma. Tack, min vän!