Nu har det gått 5 dygn sen jag insåg att jag eventuellt kan ha cancer. Jag har om och om igen hunnit föreställa mig det värsta. Jag har tänkt tanken att nu ska jag dö. En smärtsam overklighet fyllde mitt inre. En vansinnig panik.
Men smärtan är borta nu. I mitt inre finns bara min trötta självbild. Oklart vad som fattas den. Det berör mig inte längre. Det kallas bortträngning. En av våra vanligaste försvarsmekanismer.
Innan denna veckas slut har jag blivit informerad om att ett svar kan börja ta form. Ett svar som avgör hur alla andra dagar på denna resa ska komma att se ut. Svaret kan också innebära goda besked.
måndag 28 april 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar