Jag räknar minutrar, men det slutar alltid med fortkörning

Näe, så eländigt är det inte, jo kanske, dte är det när jag tänker efter ..
Man har all tid i världen .. på jobbet så klart, sen har man en delad tid innanför sin egen dörr, man har en viss tid i sängen (sömn) och tiden är någonting som börjar vara knapert och dyrbart.

Har du tänkt på tiden? På din tid? Har du har du haft överskott av tid, varit försenad? Svettats.. Svurit arslet av dig att för att bilkön innehåller 35 bilar och en jätte snösträng i mitten, längst fram en jätte snäll gammal tant som inte vågar köra mer än 55 km .. (då brukar ja ta plan B över skogen).

Eller är du den där som jag ser upp till, städade, lugna som kommer 30 minuter innan arbetet börjar, välbalanserade, strukturerade som trivs med ordning i livet .. (kanske kaoset sitter på insidan?)

Jag är alltid försenad. Jag har också i alla år klivit in på mitt arbete 1 minut i det berömda klockslaget då jag börjar arbete, alltid med andan i halsen (har man en extra ande med sig då?), trots det har jag struktur, lugn, ordning och diciplin ..

Enkelt att lösa problemet!?! Jag har försökt, jag tränar, jag går den skolan fortfarande. Det är nämligen så att jag skulle somna om jag kom på jobbet 30 minuter innan. Utarbetad, utbränd? Näe, vill jag inte påstå.

Men jag vill inte ha 22 minuter på mig att köra bil (finns inga marginaler då), jag vill gärna vara klar en timma innan jag åker till jobbet, är jag det? Näeee, idag då? Jag har en plan (som alla andra dagar).

Men jag har lyckats bra med någonting annat. Jag kör bil och har körkortet kvar, märk väl kvar, och det är en bragd i sig, jag kör med farthållare och kör jag utan farthållare så känner jag direkt om jag börjar vara uppe 1-5 km för fort (det händer oftaaa men då bromsar jag), jag har tränat in en känsla, en känsla som är hållbar, för har man varit notorisk fortkörare så har jag faktiskt lyckats mycket bra !?!

Då är frågan: När kommer jag att besegra tiden, kan jag träna in den?