Ärligt resonerat med mig själv

Jag älskar min blogg samtidigt som den förfaller och jag lider med den för jag vill att den ska leva. Jag vill att mitt skrivande ska vara levande och handla om nuet. Jag är så mycket NU.

Jag vill skriva varje dag, helst på morgonen som är den klokaste stunden på dagen. Jag har ett material som är gediget, jag lever mitt i en saga som har tusen och åter tusen små lyckliga berättelser som skulle fylla det tommaste hjärta ..

Jag vill skriva men jag kan inte för tiden springer ifrån mig. Bilderna jag fyller i mitt album säger mig att stora saker händer och att jag är en central person i det. Jag har svårt med att inte få dela tankar, upplevelser och känslor i min blogg som har blivit ett utrymme för det.

Jag tänker ändå inte missa allt. Jag kommer att skriva om min sommar under hösten och vintern.