tisdag 9 december 2008
Min lilla vän råkade ut för ett bad
Det är natt, jag pratar i telefonen, jag är trött, kroppens alla celler skriker "sova", telefonen ringer, jag svarar, pratar med Kronoberg, råder, tröstar, någon skickar ett sms till min mobil, det ringer, jag konsulterar en dr i Jämtland, jag informerar min pat, vi delar kunskap, skapar samförstånd, läser ett sms, fortsätter att prata, skriver ett kort sms, skickar iväg det, avslutar samtalet, tar en klunk kaffe, det ringer, jag svarar, jag konsulterar barnjouren i Uppsala, jag kallar ut en ambulans, jag hör föräldrars rädsla, jag stannar kvar, mamman blir lugn, slår igen mobilen, ambulansen kommer fram, vi avslutar, det ringer, jag svarar, jag söker en dsk i Dalarna, jag informerar, lägger mobilen i muggen, det ringer, jag svarar, jag söker ett akut nummer i Västernorrland, lyfter upp mobilen ur kaffet, det rinner om den, jag avslutar mitt samtal och drar en lång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Litet kryptiskt kanske, men hur fortsatte den där historien? Att någon råkar ut för något antyder vanligen att det inte var med avsikt något hände. Och allt ringande antyder viss dramatik och kanske stor oro. Möjligen var det något som hände under yrkets utförande som fick till följd att berättelsen strangelerades och stannade vid det antydda? Det väcker nyfikenheten, men ger inte spänningen någon lösning. Någon med kunskaper i dramaturgi får gärna svara på om PUL och sekretessregler ibland filtrerar bort så mycket av livets sälta att ingenting av substans återstår att berätta? Trots att det verkligen fanns en berättelse!
Jag ler till ditt trevliga utlägg ..
Livet är ett enda långt mysterium!
Skicka en kommentar