Tar spaden och går med tunga steg till rönnen.
Med tårfyllda ögon så gräver jag ett nytt hål.
Det är en bra viloplats. Där är ni samlade allihopa.
Lägger ned dig försiktigt och bäddar om dig.
Säger tack och drar med handen över din fortfarande mjuka, varma päls.
lördag 12 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hm 2 nin föräldrar och en syster sörger. och jag med.
Jag vem gör inte det,o kommer att få göra då den tiden börjar närma sig mer och mer. Man skaffar de små liven i glädje men dom växer och blir stora och gamla och då kommer det svåra.
Skicka en kommentar