Jag såg bilden på hemvägen. Det var något speciellt med ljuset. Så är det ofta när man passerar Sässman. Det var en ögonblicks bild. Den etsade sig fast. Hade ingen kamera med mig (om man inte ska räkna min underbara mobil). Åkte hem, utfodrade alla kossor, bar vatten, bar ved, sket på uthuset (om du nu vill tro på detta). Sen begav jag mig. När jag kom fram var ljuset annorlunda. Men jag prövade ändå. Vackert vackert..
Svanar - frihetens vingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar