Ikväll var det dags att börja informera övriga familjen som direkt och indirekt påverkas av den framtid som jag ska möta och få in i vår vardag.. Hur säger man till en 13 och 14 åring att man kanske ska dö och att vår semester som börjar 16 juni med en 2 veckors resa till Turkiet som är enormt efterlängtad av mina bonus tonåringar inte blir av för att det växer en malign tumör i mitt bröst.
Funderade hela vägen ned till Hälsingland på hur detta skulle uttryckas. Hittade inga ord. Väl framme så blev det svårare och svårare. Grubblade länge men insåg att det går inte vänta då resan måste avbeställas. Något som de små behöver tid för att ta in eftersom det längtat så.
Plötsligt kom de smärtsamma orden. Förklarade hela händelseförloppet. Visade bröstet. Berättade om tänkbara behandlingar. Ville inte göra dem rädda. Och till slut kom det om sommaren. Jag har lämnat öppet för alla frågor och förberett dem på att det kommer tårar då och då men att de inte ska vara rädda. Tårar behöver komma ut när man är ledsen. Barn är kloka och det går många fler tåg.
fredag 2 maj 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
kloka bonusbarn till en klok bonusmor. Turkiet finns som tågen.. Kvar! Handlar bara om att vänta på ett bättre tillfälle. Övertygad om att din hälsa är det viktigaste för hela familjen. Tänker på er <3
Det är inte lätt för de små men nu är allt förklarat.
Skicka en kommentar