Vaknade i panik tidigt på morgontimmarna. Klockan visade 3.30. Hade ren skär dödsångest och jag tror aldrig jag prövat liknande. Grät floder och försökte hitta mig själv någonstans i detta kaos. Men hittade inte ens ett halmstrå att gripa tag i.
Min stackars älskade man ska se detta. Vem vill skada sin älskade genom att ösa lidande omkring sig. Han kämpar också han för att överleva detta kaos. Vi båda två kämpar för att få fortsätta leva tillsammans. Av utmattning så kröp jag in i mins mans älskade varma hud och somnade till slut ifrån allt. Tyvärr har jag varit ledig för många dagar som gör att tankarna får fritt spelrum. Behöver aktiveras och behöver vara på mitt arbete.
lördag 3 maj 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fina fina Carina!! Vad du får gå igenom!! Vi är många som finns med dig och kommer stötta dig igenom denna resa ♥♥♥♥
Det finns ingen ände .. <3
Skicka en kommentar