fredag 7 november 2008

Av princip hatar jag kedjor, dom är som bojor, undantagsvis bugar jag denna gång ödmjukt för utmaningen "Sju ting"

.. Tack vare en poet/bloggare/livsbejakare, Herr Henry Bronett själv så går jag med på en utmaning och testar för första gången något som man skulle kunna kalla en kedjeblogg.

Utmaningen lyder som följer:

* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.

* Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Sju ting…

1. Jag har vid flera tillfällen åkt båt efter Alanyas kustremsa i Turkiet en sån där otroligt het dag. Man ligger där på däck och svajar i kapp med vågorna, tittar rakt upp på den blå himlen som är utan moln, livet ter sig bekymmersfritt, kroppen slappnar av, man andas med magen och plötsligt händer det, inte bara en gång utan två gånger vid två olika tillfällen. Ett litet barn klämmer av sig fingret i vikstegen där mamman står och håller i barnet och guppar i vattnet. Fingret flyter iväg i medelhavet. Livet ter sig plötsligt mycket snabbare.

2. Jag trodde jag var kär i rätt man, då min vän sa att det var jag inte utan jag var kär i honom, men jag trodde inte honom och tyckte förstås att han var löjlig och att det hade han inget med att göra, sen gick det någon vecka då jag plötsligt insåg att jag var faktiskt kär i min vän och det blev nästan 10 år.

3. Mot alla odds, ingen kunde någonsin tro det, inte ens jag själv, då kampen och frågorna var över för länge sen, fick jag äntligen min pappa efter 46 långa år.

4. En stor gåva kommer sällan ensam, jag fann dessutom något annat dyrbart bara en månad senare men som jag inte förstod förrän jag lämnade ifrån mig allt jag trott och hoppats på så länge, och när den definitiva stunden kom för slutet så klev du in i mitt liv och vände allt till en ny början, jag bara följde med och fortfarande följer. Det är stort. Alltings slut eller alltings början.

5. Jag är fyra år och sitter i morfars knä på velådan vid den varma sprakande elden i braskaminen, morfar kallar mig alltid för "Kicka", han har som vanligt sina blåbyxor på sig, han luktar skog och svett, den goda doften är morfar, ur fickan plockar han upp en påse med "Kungen av Danmark" och jag får mig en mella, sen tar han fram paketet och knådar sig en stor snus som han laddar under läppen. Sen sitter vi där, jag i morfars famn, lyckliga och studerar övriga familjen som är upptagna av allehanda ting.

6. Min mor talade med mig via ett medium medan hon fortfarande levde och förberedde mig på slutet som snart skulle komma, det blev min början på ett nytt skede i mitt liv, mitt andliga uppvaknande.

7. Jag har sett livet fly för många och dom ögonblicken är stora och starka, en död som kommer när man levt klart och har gjort ett livslångt mästerverk är en vacker upplevelse, att se den gamla fysiska kroppen mattas av för att till slut avsluta med ett sista andetag och sen inse att även själen har lämnat denna boning för nya uppdrag. Man inser att livet är dyrbart.

Utmaningen kommer från: Henry Bronett Blog

Och nu vill jag gärna höra sju ting från:

Inga kommentarer: