Sitter nyvaken med en rykande varm kopp kaffe och funderar på dagen, på jobbet, på livet, på bloggen, på händelser som berikat mig så att jag blivit alldeles mållös. Jag tittar i min blogg, den är väldigt tom, de är få inlägg, trots underbara upplevelser, är det så att jag mött en utmaning som gör min själ stillad ..
.. "Frosten ligger på backen, det har varit kallt i natt, solen tittar fram över trädtopparna, det är en fin dag att promenera i, en lång promenad, för att få rosiga kinder, med en varm stor hand i sin, för att stanna ibland och titta upp och förundras, ställa sig på tå för att få känna den där varma kinden mot sin och den där trygga famnen som omsluter en, att höra orden i sitt öra, att viska tillbaka, sen att småprata om ingenting, att vara i varandras närvaro, är stort, att känna att vi går på samma spår, samma riktning, sammalika, men så olika, det är gott för vi växer".
.. jag väcks snabbt ur mina drömmar av en envis liten mobil som just trumpetar ut sitt allra gräsligaste ljud, alarmet för väckning, reser mig motvilligt upp, stänger av den där oredan, funderar skarpt på att sätta igång den nya innan den är för gammal, jag ser på klockan, jag har typ 50 minuter på mig för alla måsten innan jag igen ska bege mig.
torsdag 13 november 2008
En novemberdag
Etiketter:
Ansvar,
Kärlek,
Livserfarenhet,
Minnen,
Mognad,
Omhändertagande,
Tankar,
Underverk,
Utmaning,
Utveckling,
Växt,
Ögonblick
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Utmaningar' berikar själen
Den kräver sitt ordförråd
Kan vara svårt att förstå
Livet går inte att stänga av
Som mobilen!
MVH Gladiatan
Skicka en kommentar