Min J skämmer bort mig med vardagslyx

I och för sig är det ingen Mac (alla pratar om Mac) utan en vanlig 15 tums bärbar Acer Aspire 4315 som uppfyller alla mina önskemål (har aldrig prövat en Mac men jag råkade se ett skrivbord och en funktion som fick mig att häpna).

I alla fall blev jag jätte glad för att min J så omtänksam och snäll med mig så att hjärtat rinner över ibland. Den är lätt att bära, ryms i min dataväska, smidig att skriva på, bra skärmupplösning, helt enkelt perfekt att ta med sig. Nu kan jag äntligen börja blogga medan jag kör bil i rätt hastighet (om jag kommer överens med Windows Vista så jag inte kör i diket, kanske jag redan gjort ?!?).

Riktigt så illa är det inte (jag lovar "jag är inte galen" och du ska inte lita på allt jag skriver) .. Bara nästan.

Jag menar egentligen, nu kan jag äntligen börja blogga även om jag är borta i mitt andra hem (där det kryllar av datorer), på tåget (där kryllar det av datorer), på hotellet (där kryllar det av datorer), hos papps (där kryllar det av datorer för min J har varit där) eller som jag gör nu, ligger intrasslad med en massa kablar på en värmedyna i en varm säng hemma i sovrummet (där det kryllar det av datorer för min J och min B har varit här) och vägrar kliva upp med ett tjog kurrande katter slickandes på alla tår (minns inte när jag unnade mig sånt lyx senast) .. fast SOLEN lyser varmt inbjudande där ute och det gnager ju lite på samvetet (ganska mycket) då jag vet att längdåkningsskidorna finns i boden och bara väntar på att jag hoppar i pjäxorna och beger mig ut i det vita inbjudande (IT lösa) landet ..

Till vilken nytta när man kan umgås med datorer?