Att höra han berätta om barndomen, människorna och drivkraften. Att se de vänliga ögonen och det varma leendet. Att höra om hans livsstrategier, kärlek, skuld och skam. Att det går att förändra, det går att bejaka och till slut, det bästa av allt. Att höra han ödmjukt läsa den dikten som skulle kunna vara du, vara jag eller vem som helst .. "Hur än jag är" ur diktsamlingen "Närmare nu".
tisdag 30 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar