Eternal sunshine of the spotless mind

Den långa versionen:
Han var förloraren, i varje kvinna såg han en potentiell förälskelse. För att han en gång upplevt den stora kärleken men visste det inte då. Sorgen dödade hans glädje, förlusten hans tro. Han hittade inte längre igen sig själv. Det har han förstått nu. Hon lärde honom bejaka livet, hon lärde honom möta rädslor. Tillsammans växte dom och blev starka. Men han såg inte sprickorna. Hur han än försökte nådde han aldrig riktigt fram för han var begränsad, om han fick försöka igen då skulle han klara det. Han vet det, men han vet inte hur. I sin desperation försökte han intala sig att söka på självhjälps avdelningen innan han förblödde. Ständigt prata är inte nödvändig kommunikation, det har han ångrat många gånger. Nu vet han allt, och han kan det förlösande ordet, Okey! Men det viktigaste av allt, han behöver försonas med sin historia, med sin skuld och i sitt hjärta våga välja.

"Lyckliga äro de glömska för de besegrar trots deras tabbar" Nietzsche

"Hur lyckliga är de oskyldiga jungfrurnas öde"
"Världen glömmer utav världens glömda"
"Evigt solsken i det rena sinnet"
"Varje bön accepterad och varje önskan undergiven"
Alexander Pope

-"Osidius, den beslutsamme".

-"Jag är bara en puckad brud som behöver sinnes ro"

Se den, det var en mycket vacker film om kärlek, den var värd varje millimeter. För mig betydde den det jag redan vet, kärleken bär allt och drivkraften bakom en längtan kan ingen stoppa.

Den korta versionen:
Filmen handlar om dig.