Jag behöver en man

Jag behöver en man för att leva. Jag behöver en man som ser mig. Jag behöver en man som ger mig motstånd. Jag behöver en människa av motsatt kön för att hitta balans i mitt liv. Det är vad jag går och tror men ack så fel jag har. Jag behöver ingen man. Jag behöver ingen människa som ska visa mig sitt kön för att jag ska överleva. Jag har tillräckligt med motstånd. Men säger själen snart lämnar jag dig en stund och går med egna steg efter en man till dig så du får frid. Men svarar jag, jag behöver ingen man, jag behöver ingen annan människa för att leva. Det jag behöver är att hitta mitt eget liv, för det var länge sen jag var där. Det var länge sen jag rymdes i mitt eget liv. Nu är jag ensam och närvarande i min egen närvaro. Jag lyssnar på tystnaden. Jag finner ro. Nu ska tiden bara hjälpa mig att acceptera mitt eget liv och göra det till en vana så att jag inte minns eller känner något annat än min egen själ i mitt eget liv. Så att säga en solid grund. När jag klarat det och inte måste leva genom någon annan människa är jag äntligen redo att släppa in kärleken från en annan man i mitt liv. Fram till dess så får jag sprida min kärlek till det som finns runt omkring mig och kanske stannar jag där. Den kärleken är på en mycket högre nivå. Den kärleken är större än allt annat.