Hoppas inte!
Ibland undrar jag om jag vet vad jag gör innan, oftast vet jag det efter. Nu har jag sneglat och sneglat på den nya knölen på höger kind jag haft ett par år.
Och det måste ju vara idag som den vuxit till så pass mycket att den täcker i stort sett hela huvudet. Jag tänkte.. NU FÅR DET VARA NOG!!
Så resolut plocka jag fram instrumenten och begav mig in i den sterila op salen (ovanför tvättstället) och körde in, borrade och öppnade upp..
Men ack vad jag bedrog mig. Ingenting fick jag ut?
Det jag har nu är en hård, stor och trasig knöl som blöder och ett blåmärke på kinden.
Nu tänker jag sitta o titta på den i ren tjurskallighet tills den släpper ifrån sig det hårda under huden. Annars järnvägars..
fredag 1 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar